Tjoho! Jag känner mig oerhört stressad faktiskt, det är så mycket med skolan eller det är ett historia prov och en engelska inlämningsuppgift som måste vara avklarat denna veckan, kan fortfarande inte släppa spanskan så jag sitter och väntar på att hon ska lägga upp resultaten på it's. Ska plugga lite historia till och sen ska jag ta min cykel och cykla till Josefine och Jacob, väldigt avslappnande faktiskt, lyckas inte ladda kameran genom datorn... Skiiit också :( Kände på mammas mage igår kväll och pysen sparkade på som bara den, kändes helt underbart men väldigt udda typ som om det är en lite orm i hennes mage... Hahah usch vilken bild! Hmm jag sitter här och käkar godis som vanligt, jag måste verkligen sluta men det är ju så svårt!

Don't tell me it's not worth fighting for
I can't help it, there's nothing I want more
Ya know it's true
Everything I do, I do it for you

Har tänkt igenom en massa och kommit fram till en hel del. Jag känner att jag måste släppa vissa personer i mitt liv, jag kan inte hålla fast vid dem, bara alla våra härliga minnen för de kommer alltid att finnas kvar där. Men som det ser ut just nu så kommer det aldrig bli som det var innan, det är bara en ansträngd relation. Då tycker jag det är bättre att släppa varandra innan det blir värre och istället ha kvar alla härliga minnen som alltid finns där, som man kan tänka på när som helst och känna glädje. Jag kan erkänna att några av mina allra bästa och finaste minnen är tillsammans med människor jag inte pratar med idag, som jag aldrig skulle drömma om att bli "vän" med igen. Men man kan inte gå och tänka att det kommer bli som det var innan, för det kommer det inte. Vi har växt ifrån varandra, vi passar inte längre varandra. Det är bra att vi fortfarande kan hälsa på varandra och vara artiga som om vi vore två främlingar, bättre det lilla än att må dåligt över hela situationen. Det är som dem säger "håll mig hårt eller släpp mig helt" Finns det inget intresse att hålla kvar kontakten så kan man lika gärna glömma varandra direkt. Jag kände att jag behövde få ur mig det här, fokusera på annat istället, prioritera andra saker än det förflutna. Vissa som läser detta kommer säkert ta åt sig och fråga mig om det var dem jag menade men jag tänker inte nämna några namn, bara att ni vet vilka ni är, ni måste märkt hur det är mellan oss, det är inte samma band som innan... Det var en helt underbar tid i mitt liv och jag glömmer den aldrig.


lånad bild från google...